De senaste veckorna har varit helt galet tokiga. Alltså verkligen. Och då menar jag på det sättet att de gått så fruktansvärt snabbt. Snart är ytterligare fem veckors praktik över och jag undrar mest vart tiden tagit vägen. Min praktik på urologen 11 är fantastisk, jag har lärt mig så oroligt mycket och känner mer än någonsin att sjuksköterska är det bästa yrket ever. Däremot har jag svårt att hänga med i vardagen och få allt att fungera. När en har praktik finns det inte tid att stanna upp och när en väl är ledig kommer allt på samma gång. Jag som redan är en tänkande, känslig människa i grunden kan inte hantera det så väldans bra. Men om jag får vara ledsen, gråta och känna att allt känns hopplöst någon dag eller bara för några timmar så brukar det ordna sig. Som igår tillexempel, det var en dålig dag men jag bestämmde att idag skulle jag gå upp i tid, klä mig i riktiga kläder och göra saker jag mår bra av. Nu sitter jag här, i en favoritklänning, och har kommit igång med denna fredag. Känns fint.