TILIA

Hej fina!! Efter ett par kaosiga dagar säger jag nu hej. Eller, egentligen var det mest igår som var kaosigt, jag låste mig ute. Lagom tajmat efter att ha varit och handlat. Åh vad arg jag blev på mig själv, tänkte att huuur kan detta hända jag som alltid är så noga med att ha med mig nyckeln. Så jag sov hos Mattias och bestämde mig för att åka hem idag på morgonen för att komma in i min lägis då jag skulle anmäla det på kontoret här i mitt hus. Men icke, de på kontoret var på utbildning och skulle komma tillbaka imorgon så jag fick snällt ringa runt för att försöka lista ut hur jag skulle göra. Och juste, jag är nu åter inne i min lägis, fick ett samtal av vaktmästaren här som släppte in mig strax innan fem. Lite tur hade jag allt. 
 
Förövrigt stolt över att (nästan) inte få ångest av att ringa okända nummer. Jag kom ju över det mesta av det när jag jobbade i telefonväxeln på Huddinge kommun. Lite egenihopknåpad KBT med andra ord, och det fungerade ju så jag är glad! Det är ju inte så läskigt egentligen... Vet inte vad det är jag tycker är obehagligt. Men som det vanligt är det att fightas med tankar, ibland fungerar ju det.
 
Dock hann jag med en sväng på Oasen, en helt amazing och stor blomster- och växtaffär här i Malmö, med Tara och Mattias. Alltså wow va mycket växter! Jag är inte ens förvånad över att jag fick beslutsångest och att det slutade med att jag gick därifrån tomhänt. Nästa gång jag cyklar dit kommer dock något få följa med mig hem, det gäller att vänja sig vid tanken tror jag hehe. Båda Tara och Mattias köpte växter, mini-bonsaier och lite sånt. Fint!
 

 
Men hallå! Jag skulle ju berätta om den världbästa helgen jag hade nu under helgen som var. Vi volontärer i Tilia Malmö blev bjudna av en kvinna vid namn Helena att tillbringa en helg på landet för teambuilding, lära känna och planera hösten. Så otroligt snällt och generöst. Och vi hade det verkligen gelt fantastiskt. Mys, prat, skratt och allvarligheter. Telefonmöte, planering och skogspromenad. Frukost-, lunch- och middagsmys. Åh så fint allt var. Jag är så tacksam att ha fått möjligheten att lära känna de här fyra fantastiska människorna. Och som jag och Linnea pratade om på bussen hem, allt känns så självklart. Det känns som vi redan känner varandra på ett sätt. Alla med olika bagage, tillsammans så väldigt kompletterande. Det känns så bra. 
 
Har jag förresten skrivit om Tilia? Vi är en förening som arbetar förebyggande, stödjande och opinionbildande för ungas psykiska hälsa. Världsviktigt alltså. Jag är volontär här i Malmö och är bland annat med och ordnar söndagsmys och pärldagar. Ni kommer med största sannolikhet höra mer om Tilia här på bloggen! 
 
Nu, bilder!
Kramar!
 
 
 
 
 
 
 
Dagbok., Genom mobilkameran. | |
Upp