2016-10-31
Jag tänker på livet och hur snabbt det kan ändras utan att en riktigt hänger med.
Till exempel nu. Hösten är här, snart har alla löv fallit till marken, en hel spexperiod är över och snart, aldelles snart är åtta veckors praktik ett minne blott. Nåja, inte bara minnen, oj vad jag har lärt mig saker. Vårdcentral och psykiatri visade sig vara bättre än väntat. Om jag ens hade förväntat mig något, det vet jag inte riktigt. Men att inte förvänta sig något är väl en slags förväntan ändå, eller?
Förändringar behövdes så vi åkte till IKEA och handlade prylar för ett CSN som kom i tisdags.
Inte ett helt CSN såklart, men några hundralappar blev det allt.
Vad jag är nöjdast med: taklampa, murgröna och två huvudkuddar.
Nu sitter jag mest och funderar över vart jag ska sluta, och vad jag tänkte när denna text började skrivas. Massor av ord i ett snuttigt huvud ville ut utan egentligen mening eller mål, här har ni det. Jag är trött och att ta de få stegen bort till badrummet, ta ut linser, borsta tänder och ta bort mascara, nej, det känns så himla långt borta.
Det var kul att dela ord igen, ha det fint.