Att vara en känslomänniska.

 
De senaste veckorna har varit helt galet tokiga. Alltså verkligen. Och då menar jag på det sättet att de gått så fruktansvärt snabbt. Snart är ytterligare fem veckors praktik över och jag undrar mest vart tiden tagit vägen. Min praktik på urologen 11 är fantastisk, jag har lärt mig så oroligt mycket och känner mer än någonsin att sjuksköterska är det bästa yrket ever. Däremot har jag svårt att hänga med i vardagen och få allt att fungera. När en har praktik finns det inte tid att stanna upp och när en väl är ledig kommer allt på samma gång. Jag som redan är en tänkande, känslig människa i grunden kan inte hantera det så väldans bra. Men om jag får vara ledsen, gråta och känna att allt känns hopplöst någon dag eller bara för några timmar så brukar det ordna sig. Som igår tillexempel, det var en dålig dag men jag bestämmde att idag skulle jag gå upp i tid, klä mig i riktiga kläder och göra saker jag mår bra av. Nu sitter jag här, i en favoritklänning, och har kommit igång med denna fredag. Känns fint. 
 
Dagbok. | |
#1 - - Daniela:

<3 <3 <3 du är bäst och du klarar allt!! Saknar dig!!

#2 - - Isabell:

Hejsan! Här kommer en liten fundering. Jag ska i vår börja plugga till sjuksköterska efter lite kämpande med att komma in på rätt skola. Nu är jag i alla fall inne och detta betyder en flytt från det trygga hemmet i Skåne till en okänd ort Blekinge. Ska bo i en studentkorridor och detta är väldigt väldigt nytt för mig. Har googlat mig galen. Har jag inte helt fel för mig så bor du också i en studentlägenhet? Hur är det? Trivs du och hur var det i början? Berätta allt när du har tid!

Svar: Kolla din mail! :D
Frida

Upp