Bibliotekshäng och klädfynd.

Jag skriver att vi kanske inte hörs förens fredag men vet att pluggtid är prokrastineringstid... Äsch vad gör väl det!. Just nu sitter jag och stirrar in i en vägg, nej men jag sitter i en fotälj och istället för att vara vänd ut mot rummet är fotöljen vänd mot väggen. Undrar så himla mycket varför? Är alltså på biblioteket i samma byggnad jag ska ha kör i om en timme. Bibliotekshäng har varit viktigt både idag och igår pga har ingen skrivare hemma... Men det är ju ändå så himla skönt att komma iväg en stund pluggdagar som dessa. 
 
Innan jag kom hit passade jag på att utnyttja studentrabatten en har på Myrorna fram tills på fredag. Två klänningar, en kofta och en superfin tygkasse köpte jag, allt för 161 kr. Det gillar studentplånboken. En annan väldans bra sak är att ingen av plaggen jag köpte var svart, vit eller grå, är så himla pepp på färg just nu! Och anser att jag har för mycket mörkt i min garderob. Detta blev en bra början.
 
Nu ska jag skriva ut en gammal tenta och sedan äta min medhavda lilla burk med snabbmakaroner... Känner hur jag kammar in alla studentpoäng som går idag. Jag är sååå hungrig så oj vad jag ser fram emot makaronerna! 
 
 
Så här ser den ena klänningen ut jag köpte!
 
 
Och så här ser lite av den andra ut! Så himla vårig. Pepp! Ha det fint!

T E N T A P LU G G

 
 
Näe hörni, vilka tråkiga bilder. De enda bilderna jag lyckats ta med min systemis de senaste veckorna är från min lilla lägis. Men till våren, dååå. Hörde att våren tydligen hade kommit till skåne, vet inte riktigt om jag håller med men visst, det är varmare nu. Jag längtar mest efter löv på träden och lite mer sol och blå himmel. 
 
Nu har jag inget schemalagt i skolan fram tills torsdag men inte är jag ledig för det. På fredag har jag min första tenta i kursen som heter "Omvårdnad - teorier och begrepp". Jag har till och med fällt upp mitt bord så de blev större, brukar ha hälften så stort annars. Men ska en få plats med alla böcker så måste en! Det känns så svårt att veta om en pluggat för mycket eller för lite eller om en pluggar på rätt saker osv osv. Än är jag lugn, tror jag... 
 
Vi får se om vi hörs innan fredag, ha det fint!! 

En sak jag oroar mig över...

... är att någon gång som legitimerad sjuksköterska tappa strävan efter att se varje patient som en unik individ och sluta bry mig om den där omsorgen som inte kräver så mycket av mig men som gör så mycket för patienten. Att liksom "stänga av" och se jobbet som någonting som ska göras snarare än att finna glädjen i det. 
 
Idag hade vi ett seminarium om våra fältstudier där vi fick sitta i grupper om fyra och fyra och diskutera våra upplevelser och vad vi hade sett. I min grupp hade två stycken varit på sjukhus och två på äldreboende/korttidsboende. Det jag märkte under diskussionen var att allt jag hade att säga om min dag på den palliativa avdelningen endast var positiv medan de andra hade en mer varierande uppfattning om sin dag. På äldreboendet t.ex. hade upplevelsen inte alls varit bra. Det fick mig att fundera över om jag hade upplevt något fel, var min dag verkligen så bra som det hade känts efteråt?
 
Och ja, mina ynka timmar var verkligen så fina på den palliativa avdelningen och jag är så himla tacksam att det var det intrycket jag fick, att det var den placeringen jag fick. Såklart skiljer sig det alltid från boende till boende och avdelning till avdelning, men jag fick uppfattningen om att de flestas dag på boende var lite sämre än vi som var på sjukhus. Såklart skiljer sig både arbetsupgifter och ansvar från en avdelning på ett sjukhus till en avdelning på ett äldreboende men mycket av det mindre bra upplevelserna låg i hur personalen agerade, både sjuksköterskan och undersköterskorna. Till exempel att de inte var engagerade, att det mer verkade vara ett jobb som skulle göras. 
 
Så vill jag aldrig bli. Kanske är det så himla töntigt att jag kommer här och har pluggat ssk-programmet i en månad och markerar vad jag minsann hade gjort annorlunda än de som jobbat i 30 år. Men å andra sidan måste det väl få vara så också? Det jag ser nu, tidigt i min utbildning, vill jag lägga på minne för att sedan plocka fram och använda när jag är på praktik eller färdigutbildad. Och det är ju så att jag kan se saker utifrån, för jag har ju ingen egentlig erfarenhet av detta från innan, det är lätt att upptäcka de där små bristerna en gör utan att tänka på det.
 
Jag vill aldrig sluta bry mig, jag vill aldrig att mitt jobb ska bli något som bara måste bli avklarat. Förstår ni hur jag menar? Förvänta er en bunt av dessa inlägg nu i framtiden, tankar om vad som händer bara måste ut och jag tänker att det kan vara bra att dela med sig av dem. Ha det fint!
Livet som sjuksköterskestudent., Skrivet. | | 4 kommentarer |
Upp