Om fältstudiedagen.
Jag tänkte berätta om min fältstudiedag. Såklart kommer jag begränsa vad jag berättar pga sekretess, men min upplevelse ska jag dela med mig! I torsdags var jag på en palliativ vårdavdelning och började redan klockan 06.45. Jag var så himla trött när jag skulle gå upp, det är alltid så, jag avskyr att gå upp ur sängen tidigt på morgonen men har det sedan gått 10 minuter efter jag kommit upp är allt lugnt. Hur blir en bättre på att gå upp tidigt?
I alla fall. Vi var två stycken T1-studenter på avdelningen och fick gå med två T6-studenter som hade sin 8 veckorspraktik där. Det kändes på något sätt så himla skönt att gå med några som var i samma sits som vi, alltså att vara student. Det kändes lite mer som att de kunde relatera till hur vi kände på något sätt. Den här dagen var ju inte någon praktik utan mest till för att vi skulle få en inblick vad en gör som sjuksköterska, vi skulle alltså mest bara observera. Något jag tyckte var lite frustrerande ibland, ibland kändes det så onaturligt att stå bredvid och se på. Men å andra sidan var den här dagen till för sånt. Dock fick jag hjälpa till med en sak vi har lärt oss på KTC, det kändes bra!
Efter vi hade bytt om till sjukhuskläder, så lyxigt att få ha såna sköna arbetskläder, fick vi gå med våra handledare under hela dagen. Just i tordags hade de hand om en patient var med allt vad det innebär, läkemedlesdelning, ge frukost, daglig omvårdnad, journalskrivning osv osv. Det var så himla intressant att få se hur allt gick till "på riktigt". Och att bara ta hand om en patient var inte stressigt alls, men vanligtvis har en sjuksköterska hand om fem patienter var på avdelningen och så arbetar de i par med en undersköterska. Då blir det betydligt mer arbeta beroende på vad de olika patienterna behöver ha hjälp med. En svindlande tanke att ha ansvar över så många känner jag nu, tur att jag har tre år att lära mig mer hehe...
Hur kändes det då? Jo, jättebra. Åh, det känns verkligen rätt. Och mina funderingar om att det skulle vara jobbigt innan pga att det var en palliativ avdelning, därav många väldigt sjuka, var inget jag tänkte på under dagen. Det är svårt att förklara och kanske kände jag bara så här för att det var första gången jag var på sjukhus som "personal" och att det därför var så himla många intryck, men när en väl är där så är det enda en vill att hjälpa patienterna. Att sätta sig själv i parentes liksom. Det kändes fint. Och ingenting kändes olustigt, det är människor som är sjuka, en människa är aldrig sin sjukdom.
Ska jag sammanfatta dagen så är jag himla glad att jag fick vara på den pallaiativa avdelningen som mitt första sjukhusbesök som ssk-student. Fin personal och fina patienter och fina anhöriga och en fin stämning på hela avdelningen. Jag är glad att jag fick ett så bra intryck av vården och nu längtar jag så oerhört mycket till praktiken i höst. Och att lära mig mer!! Pepp. Hoppas jag skrivit någorlunda begripligt... Ha en fin söndag!
Men åh ❤❤❤❤