Kvällstankar, bussaronger och vuxenbestyr.

Att lyssna på en låt och känna en hel våg av känslor nästan dränka en, men inte riktigt. Musik är så otroligt jäkla viktigt och fint och bäst och sorgligt. Det har tagit ett tag nu efter flytten, det har tagit ett tag att hitta tillbaka till min favoritmusik för att det helt enkelt har gjort ont att lyssna på den. Helt enkelt för att jag förknippar den med så mycket annat som inte är här. Egentligen kan jag inte säga att jag blivit ledsen när jag lyssnat på musiken för det har jag inte, lyssnat på den alltså. Jag är rädd att börja sakna och bli ledsen om jag lyssnar, för jag orkar inte med att såna känslor ska ha ett övertag. Det är läskigt att inte känna igen sig själv. 
 
Ventilera ventilera ventilera. 
 
 
Idag hände det här roliga! Vi fick egna bussaronger (så knäppt namn) att ha när vi ska ha praktiska övningar. Min är vit och rosa/rödrandig, jättefin om jag får säga det själv hihi. Och det är ett litet steg mot verkligheten vilket känns så jäkla knäppt men KUL. Nu till det mindre roliga, jag måste diska och dammsuga och sånt där vuxet. Diska framförallt, känns som jag gör det hela hela tiden och jag är en person?! Nä skämt osido, det finns värre saker. Men jag diskar nog imorgon ändå. 
 
Nu: Sista sidorna plugg och sen yoga! Vi hörs!
#1 - - Frida:

Åh lyx med egen bussarong!!! Det får inte vi :( Jag är lite nyfiken på din musiksmak; du ser nämligen ut som en person med bra musiksmak! :D

Upp